E-handel

Jag startade en webbutik för att det var kul, jag hade inga stora mål men den växte och blev större än jag kunnat tro. Nu är den två år gammal, jag har en livskris och mitt jobbigaste val som företagare framför mig. Detta är den långa och ocensurerade sagan om ofrivillig framgång.

Efter att jag sålde Attitude.se hösten 2007 så frigjorde jag mycket tid. Jag hade länge varit sugen på att starta en liten mysig butik som sålde roliga prylar. Tanken var bara att testa lite riktig e-handel med varor utan förädling så att jag skulle kunna få erfarenhet från detta också. I min budget för 2008 räknade jag med att omsätta 80.000 på butiken. Detta skulle vara en rolig grej som sålde för cirka 7-8.000 i månaden samtidigt som jag fick en utbildning i icke-förädlande e-handel.

Det började med en dålig blogg

Våren 2007 trodde jag att man kunde bli rik genom att starta bloggnätverk. Kunde Gunnar på Bloggverket och Roger på Feber, så kunde väl jag… nej det kunde jag inte insåg jag sen. På denna tid fanns inte Contentor så jag skrev alla mina bloggar själv, det höll i typ 2 veckor. Läs inlägget om min ambition här

Men jag gjorde bra saker… ibland

Ibland fick jag en snilleblixt eller en tillfällig energikick (antagligen av kaffe) som fick mig att göra något vettigt marknadsföringstrick för mina bloggar. Bland annat lyckades jag få massor av trafik till Roliga Prylar vid några tillfällen genom att blogga om roliga saker och vara snabb att tipsa om dem. Svenska sidor som inte säljer något (icke-kommersiella) lyckades ofta få mycket bra inlänkar.

Läs om hur jag kom med på Buzz

Hmm… kan man inte använda denna trafiken bättre?

Jag insåg att varför ska jag bara blogga då och då om prylar jag gillar i en bransch jag tycker är otroligt underhållande. Om produkterna jag bloggar om kan få såhär mycket intresse och trafik då kan jag likagärna sälja dem i en butik… Jag började googla och maila leverantörer samma dag som tanken slog mig.

Internationell handel – spännande grejer!

Jag började beställa produktprover och kontakta leverantörer. Det var roligt och lärorikt, jag hade aldrig jobbat med utländska leverantörer förut vilket gjorde att jag fick lära mig om frakter, tull och handelsvillkor.

Ofta tänkte jag på hur liten världen är numera när Internet finns. På en dag kunde jag ha kontakt med 10 leverantörer och göra affärer genom att bara skicka lite e-post. Det var verkligen en eye-opener och det kändes väldigt spännande ofta.

Läs inlägget om mina planer för butiken.

Ploglammeling… jetekul!

Jag började få ihop produkter och leverantörer… men var skulle jag sälja dem? Jag hade en e-handelsplattform från t-shirttiden men den var helt byggd för att sälja t-shirts och kodad av en riktig amatör (that’s me!). Så jag började undersöka hyr-, köp- och open source-plattformarna på marknaden. Jag blev rätt besviken. De flesta hade inte ens grundläggande SEO-möjligheter och detta var typ den enda marknadsföringskanal jag hade planer på att använda.

Jag öppnade mina källfiler…

Insåg vad jag hade framför mig…

Suckade högt, bet ihop och började koda min egen e-handelsplattform.

T minus 10…9…8…8…8…9…25

Den 25:e februari hade jag kodat klart och jag öppnade dörrarna till butiken. Det fanns egentligen massor av finputsningar att göra och jag hade redan dragit ut på lanseringen så jag bestämde mig att nu löste jag resten av problemen med sidan live istället för att sluta ha massa ursäkter för att inte komma till skott.

Detta var nog något av det bästa jag gjort på så kort tid och folk verkade uppskatta det, vilket kändes superkul. För att få lite gratis publicitet vid lanseringen utnyttjade jag det faktum att bloggar var sjuuukt hett vid denna tiden (blondinbella-boomen kallar jag den).

Så jag slängde iväg en pressrelease om min blogg som blivit en butik och tidningar och bloggare nappade vilket gav mig skön gratistrafik.

I’m riiiiiiiiich biiiiatch

Jag sålde helt klart över förväntan redan i februari och mars hade jag 72 ordrar med en omsättning på 19.000 ex moms. Okej, kanske inte så imponerande, men tänk på att min tanke var att bara sälja lite grann för att det var kul och lärorikt. Omsättningen fortsatte öka utan att jag egentligen gjorde så mycket förutom att ta in nya produkter och leverera bra service mot mina kunder.

April omsatte 16700kr, maj ökade upp till 20500, juni exploderade med 46200kr och 129 ordrar, juli var också bra med 131 ordrar och 44.000 och augusti ökade ännu mer med 70.000 och 238 ordrar.

Detta var såklart sjukt kul. Att få en sådan bekräftelse på att man har en bra affärsidé är det man lever för som entreprenör. Helt plötsligt hade Roliga Prylar gått ifrån ett skönt litet experiment till det jag omsatte mest på i företaget.

Den oväntade framgången var värd ett blogginlägg och en redesign av butiken tyckte jag.

Nästan en hel bebis efter lansering

Ja, 8 månader (eller det var nog 8 månader med ett fungerande statistiksystem inser jag när jag tittar på graferna) för att vara exakt så skrev jag en summering av butikens första tid här på jorden (Internet?). Aldrig har jag fått göra så fina grafer att ha på min blogg förut. Notera dock att jag mätte omsättningen inkl moms vid denna tid eftersom siffrorna blev högre då och i de fall ingen ifrågasatte mina siffror så upplevdes de som bättre (jag är ett geni, jag vet).

En av lärdomarna från butiken som jag aldrig upplevt tidigare när jag bara förädlat t-shirts var vilket helsike det var med lagerhållning och logistik… det kostar pengar, det är jobbigt, det är komplicerat och det är oundvikligt. Jag hade väl lärt mig en del, men jag påstår att lagerkonsten är en konst man inte behärskar, man är bara mer eller mindre dålig på den.

September var återigen en rekordmånad med en omsättning på precis över 100.000 och oktober ökade ännu mer och nådde 141.000 på 531 ordrar.

Läs mina lärdomar och tankar om lagerhållningen.

Ho ho ho finns det några snälla lagerslavar i icke-ändamålsmässiga lokaler här?

Fyra jular som t-shirtförsäljare hade inte gett mig särskilt mycket skills för att hantera en julhandel. Folk köper inte t-shirts i julklapp nämligen, för det vore dumt. Ungefär som att ge folk i Afrika en hink med sand i julklapp. Så jag var ganska skeptisk till att den här julhandeln överhuvudtaget existerade…

Det gjorde den. Vid den här tidpunkten hade jag ingen hämtning av min post eller paket alls. Faktum är att fram tills i mitten av november släpade jag brevsäckarna till närmaste ICA-butik 1-2 gånger om dagen beroende på volym. Det var lidande på hög nivå och det blev inte bättre när julen kom. Min lokal låg längst in i fastigheten, man behövde gå upp för två trappor och navigera sig fram i en korridor som närmast kunde liknas som en labyrint. Det var superkul att ta emot leveranser och bära in paket för paket från entrén samt släpa ut paketen som jag skulle skicka ut igen.

Det blev också ganska trångt i lokalen både av mitt lager och alla kartonger och skräp (det fanns ingen kartonginsamling i fastigheten.). Men eftersom jag lyckades omsätta ungefär 545.000 under november och december så uthärdade jag men svor på allt som var heligt att jag inte tänkte göra om detta i denna dåliga lokalen.

Vägskäl nummer ett

Efter julen fick jag den sedvanliga livskrisen en e-handlare får i de mörka månaderna efter att man jobbat så hårt att man inte kunnat tänka mycket på om man tycker det är kul eller inte. Men jag stod inför ett vägskäl. Min nuvarande lokal kunde omöjligt hålla ett år till i yta eller smidighet. Det var en pina att springa i de trånga korridorerna med postsäckar ner i parkeringsgaraget i källaren för att lasta bilen. Och vi ska inte ens tänka på när man fick leveranser på pallar som man fick lasta av manuellt paket för paket och springa med i korridorerna… puh.

Jag insåg också att om jag skulle fortsätta packa och göra allt tråkigt själv skulle detta projekt snart gå i graven. Så jag hade två alternativ. Sälja butiken, outsourca lagret eller sluta jobba aktivt med butiken, alternativt anställa och fixa ny lokal. Valet var inte helt självklart men jag valde att flytta och anställa, något jag vet såhär i backspegeln var helt rätt val.

Men läs gärna min bloggpost om de våndor jag hade för ett år sedan.

När man flyttar hittar man mycket skräp

Jag hittade en ny fin lokal till ett bra pris, men nackdelen med att hitta en ny lokal är att man måste städa den gamla och bära en jäkla massa bråte från punkt a till punkt 2.

När man städar så genereras det väldigt mycket skräp som tidigare gömt sig i luften som små atomer som bara flyger runt och inte märks om man inte har astma.

När man burit ett lager från punkt a till b och andats in väldigt många skräpatomer blir man ledsen och trött och tänker jag ska ta mig fan aldrig flytta igen ever, men det glömmer man snabbt i jakten på ära och berömmelse och ett jäkla stort lager (stort lager är status inom e-handelsvärlden. Desto större lager desto bättre e-handlare har jag hört).

Problem solved, case closed

Tillväxten under våren och sommaren blev inte lika snabb som under första året. Inga konstigheter egentligen eftersom det är jäkligt lätt att öka från ett nolläge. Det tog inte lång tid innan mina nya lagerhyllor var fulla igen men tack vare lite flyt hittade jag ett lagom parti begagnade hyllor på Blocket.

För er som tycker det är svårt att uppskatta hur mycket 200 stolpar och 600 hyllplan är så kommer här två bilder.

< Både en och två gånger har jag önskat att jag valde en lokal på markplan med en lastbrygga/port, men man kan inte få allt här i världen.

Varumärke och tjafs med The Evil guys

Mest på skoj registrerade jag Roliga Prylar som ett varumärke. Det mesta jag gör har som syfte att lära mig saker och om man aldrig registrerat ett varumärke förut, ja då kan man väl göra det så har man lärt sig det också!

Självklart var jag ju tvungen att testa om jag kunde få folk att sluta annonsera med Roliga Prylar i sökord och annonser på Google. Mest för att testa hur mycket Google bryr sig om oss svennar som inte kan stämma dem på 200 biljoner när vi får en fis på tvären.

Resultatet blev ungefär som väntat. En robot sa att Google minsann inte bryr sig om mig och att jag skulle sluta störa dem. Okej då…whatever…

Bokslut och 7-årskalas

I oktober var mitt andra bokslut för Retevo AB klart och det blev också mitt 7e år som egenföretagare. Jag firade med en kaffe på 7-11. År två för bolaget var dock kanon och över förväntan. Jag bloggade och berättade om min målsättning (som jag inte trodde så mycket på) att omsätta 1 miljon med Roliga Prylar i december 2009.

Tomten kom och dog (nästan)

Eftersom ökningen resten under året inte varit så hög som den var under motsvarande tid 2008 tänkte jag att julhandeln kanske inte skulle bli sådär otroligt superbra ändå, men den blev helt klart över förväntan. De problem som uppstår i att man 10-dubblar sina in- och utleveranser märks snart om man inte har en bra lokal. Tyvärr var det ofta vi fick sjöpallar levererade som knappt gick in genom dörren och verkligen inte in i hissen. Det fanns heller ingen plats att mellanlagra ouppackade pallar vilket gjorde att jag ställde allt i entrén i huset (uppskattades säkert av mina grannar) tills jag hann packa upp och få plats med det i lagret.

En enkel lösning är den mytomspunna porten/lastbryggan som jag tidigare nämnt (kanske nämner den igen för jag är hemligt förälskad i den) som tillsammans med lite mer rålageryta hade gjort att man kunde buffra inleveranser utan att behöva bearbeta dem on-demand, vilket är sjukt jobbigt när man redan stressar med att få iväg kundernas beställningar.

Nåja, det gick att lösa även om det blev lite jobbigt ibland. Totalt omsatte jag 816.000 exkl moms i december vilket faktiskt blir över en miljon inkl. moms. Kanske var det så jag tänkte när jag berättade om mina mål tidigare under året? Oavsett så var det en bra siffra. Totala julhandeln för Roliga Prylar blev strax under 1,3 miljoner och hela 2009 slutade på 2,6 miljoner ungefär. Jag har massor av kul siffror på min andra blogg för er som inte läst detta.

Varför pratar du om ofrivillig framgång då?

Ibland måste man välja en catchig titel eller hur. Jag är inte otacksam på något sätt och jag har inte lidit nämnvärt under dessa två år, men det var oplanerat… ofrivilligt är ett starkare ord men oplanerat är nog det mest korrekta. Från att vara en kul idé som jag skulle lära mig lite mer om e-handel på så har detta blivit det projekt jag lägger mest tid på av alla.

Jag är en starter med ADHD

Jag är rätt bra på att påbörja saker och få de att växa. Roliga Prylar har växt från 0kr till 2,6 miljoner på 2 år utan att jag lagt en krona på marknadsföring. Detta är både bra och dåligt. Bra för att min kundanskaffningskostnad inte är så hög, men dåligt för att om jag hade kunnat få marknadsföring att skala hade jag kunnat växa ännu snabbare. Men jag inser vad jag är bra, respektive dålig på. Jag är bra på allt som inte kostar pengar, det andra är för jobbigt och då måste man alltid visa ett resultat utifrån insatsen. På så sätt är marknadsföringstekniker där tid är investeringen mycket roligare att jobba med.

Jag gillar att jobba småskaligt, när saker blir stora och man måste anställa personal skaffa större lokaler och börja sitta och göra lönsamhetskalkyler på kundsegment, sitta och tjata på leverantörer dagarna i ända eller förhandla om sina fraktavtal. Ja, då blir jag uttråkad och går helst hem. Jag har valt att vara egenföretagare för att kunna jobba med det jag tycker är kul och när en verksamhet blir större får man in nya arbetsuppgifter som helt enkelt är tråkiga och då ifrågasätter man vad man gör på dagarna och med sitt liv enligt Steve Jobs Mirrortest. Efter att ha misslyckats med testet i 2 månader i streck är det så dags att berätta för världen hur det ligger till (hence this blogpost).

So what’s the real problem here my son?

Jag vet inte hur det är med er men jag har problem med att lyckas med saker… Om något går riktigt bra och man känner att man ligger på topp så får jag ofta en olustkänsla av att nu kan det bara bli sämre. Kanske beror det på att jag vet att min energinivå är som högst i början och som sämst när jag blir uttråkad… därför blir jag ofta rädd när jag sitter i en mogen verksamhet. Det jag är bra på går såklart att applicera här men det krävs så mycket annat som jag är sämre på.

Byråkrati- och administrationsnivåer ökar också vilket är två allergener jag haft stora reaktioner på ända sedan barnsben. Jag avskyr att jobba i slöa organisationer och med slöa organisationer, och tyvärr är det så att desto större man blir desto slöare blir man och ens partners likväl.

Helt enkelt får jag ofta känslan att jag sitter i en båt (jag har byggt den själv, den är inte stor men den flyter och den är ganska snygg). Idag flyter den, men vad händer imorgon när konkurrensen ökar, min energi tryter och all tid för positivt förändringsarbete istället läggs på att fixa med ens bank, tjafsa med sitt försäkringsbolag, leta efter försvunna paket, bokföra, bli jagad av Skatteverket, ringa sitt webbhotell och be dem fixa sin uptime, ifrågasätta hos fastighetsvärden varför det är 2 grader varmt på kontoret på vintern och 40 på sommaren och mycket annat smått och gott som till slut utgör 80-90% av din arbetstid.

Att åka båt går ut på två saker. Att ta sig framåt i vattnet och att hålla sig flytande. Om du 80-90% av din tid sitter med en tesked och försöker ösa ut vatten ur båten så är det väldigt mycket tid kvar för att ro båten till land. Eller hur? Jag vill inte sitta i en båt som sjunker för att jag är omotiverad eller upptagen med att göra saker jag är dålig på.

Alla goda ting är tre?

Sedan augusti har jag haft en halvtidsanställd som packar alla ordrar och sköter kundtjänst. Det funkar kanon och gör att jag slipper tänka på detta, men mycket skitproblem (nämnda här ovan) kvarstår tyvärr om jag skulle kunna fokusera bara på det jag är duktig på. Problemet jag har nu är att hon slutar den siste maj samtidigt som min lokal är för liten för att hantera en julhandel till. Jag måste alltså göra något, men jag vet inte vad. Som jag ser det har jag tre valmöjligheter.

1. Status Quo

I slutet av maj nyanställer jag en packare på halvtid. Jag slår kanske ner en vägg eller fimpar vårt fikarum för att fixa mer lagerplats och sen kör vi på som jag gjort i 2 år nu. Detta är helt klart genomförbart (hehe jag behöver ju inte genomföra något så…). Fördelen är att det är enkelt och inte kostar något. Nackdelen är att det inte förbättrar något i min situation. Kanske kan jag automatisera lite mer och effektivisera men det kommer inte bli ett gyllene läge precis.

Klarar jag en julhandel till? Antagligen, men frågan är hur min utveckling kommer se ut om ett år om jag kör vidare precis som förut med sjunkande entusiasm. Jag kommer inte tappa omsättning men ökningen kommer garanterat minska.

2. Bättre, men jobbigare är då…

…Att anställa någon som tar mitt jobb i Roliga Prylar helt. En VD helt enkelt som ansvarar helt och hållet för all verksamhet avseende min e-handel. Jag kommer endast jobba med punktinsatser gällande programmering och inköpsstrategier.

Samtidigt går jag vidare med min plan att börja med grossistverksamhet inom min egen nisch. Eftersom jag har stenkoll på alla nya roliga produkter är jag jäkligt bra på att hitta dem först av alla. Jag säljer exklusivt flera märken i mina butiker också och skulle utan problem kunna bli agent/grossist för dessa. Eftersom jag har bra relationer med många av mina konkurrenter (och framförallt koll på vilka de är) så skulle jag kunna göra en satsning på något nytt som jag tycker verkar både spännande, lärorikt och lönsamt.

Meeeen…. det finns såklart en motprestation. Dels ökar lönekostnaderna från en halvtidsanställd packare till en heltidsanställd ”vd” betydligt. Dessutom måste man antagligen byta lokal inom 6 månader så att man klarar julhandeln utan massa dumt slavjobb som att springa upp och ned för en trappa med 200 paket istället för att ha en lastbrygga (mmm vackra lastbrygga, kom till mig i mina drömmar inatt igen).

Jag tror det kan röra sig om en kostnadsökning på så mycket som 30-50.000 i månaden i värsta fall och det påverkar såklart resultatet, men ska man välja detta alternativet är det långsiktigt man satsar såklart. Pga den ökade risken skulle ehandeln behöva flyttas till ett dotterbolag så att den inte påverkar mina andra verksamheter.

3. SELL SELL SELL

Jag har fått ett par förfrågningar av riskkapitalbolag som är intresserade av min verksamhet, men då har inte jag varit särskilt sugen. Redan efter förra julen tänkte jag att jag kanske skulle sälja verksamheten men insåg att om jag uthärdade en jul till skulle jag visa så mycket mer potential. Så är alltid läget i en bra verksamhet som växer organiskt såklart, men man kan inte både ha kakan och äta upp den eller hur.

Roliga Prylar är en oslipad diamant. Få verksamheter kan gå från 0 till 2,6 miljoner på under 2 år utan en krona i marknadsföringsbudget. Fortsätter tillväxttakten så omsätter jag 6,5 miljoner 2010 (okej inte likely men någon investerare läser kanske här så det är bra att nämna det). Mina marginaler är bra, även om de inte är Coolstuff-bra. Mina kostnader är överlag rörliga och verksamheten hyfsat flexibel.

Skulle man sätta in verksamheten i en kultur där folk kan marknadsföring, så tror jag omsättningen skulle explodera. Den största anledningen bakom tillväxten är nämligen hur jag hanterar mina kunder och hur jag jobbar med produkter och detta skalar bra oavsett omsättning (påstår jag i alla fall, jag har inte testat så det är inte fakta). Vi har Sveriges bästa kundtjänst och vi har enormt mycket återkommande kunder och kunder som hänvisar oss vidare till sina vänner. Kanske kan man säga att jag anammat Zappos-kulturen. Genom ett högt inflöde av produkter så kan jag hålla den mest uppdaterade prylsiten i Sverige, trots att jag bara är en och en halv man stark.

Det finns ett antal typer av köpare till en sådan här verksamhet.
Dels har vi köparen som är som jag, en liten e-handlare, kanske inom samma eller liknande nisch som tar över verksamheten helt och hållet och kör den vidare som jag gjort. Alla entreprenörer är inte likadana, vissa är bra på förvaltning och drift, medan vissa är värdelösa på det. Problemet med denna köpare är att jag tror han ofta har för lite pengar för att göra ett sådant här förvärv. Det är ändå hyfsade summor vi pratar om.

Typ nummer två
Den större konkurrenten som jobbar i samma nisch. Kanske vill han segmentera och nå andra kundgrupper än han gör med sin huvudsakliga tjänst, eller så vil han bara ha en till säljkanal där man kan testa produkter och liknande utan att påverka varumärket. Här passar Coolstuff, Teknikmagasinet, Bluebox, Hobbex och liknande företag in. Nackdelen med denna typ av köpare är att det kan vara svårt att motivera varför de ska köpa en så liten aktör. De kan bränna pengarna på marknadsföring istället eller bara kopiera konceptet om man nu skulle vilja det.

Typ nummer tre
Här hittar vi de stora mediejättarna som satsar mer och mer på e-handel och inser värdet i att sälja fysiska varor och inte bara reklam i sina medier. Här har vi MTG Internet Retail, Bonnier (som lär gå in i e-handel snart) och kanske Schibsted? Problemet med att få en sådan köpare är att dels måste man vara hyfsat stor eller visa stor potential. Där passar Roliga Prylar in på en av punkterna dock.

Men sådana här förvärv görs aldrig genom att säljaren får sina stålar och går hem och äter chips och glor på tv i nästföljande två år. Här är det anställning i bolaget som gäller är jag till 99% säker på. Köparen vill säkra kunskap och andra tillgångar som säljaren sitter inne med så man får räkna att jobba kvar 12-24 månader för att sedan gå ur helt.

Jag är inte omöjlig, skulle jag tro att jag kan lära mig sjukt mycket utan att känna mig som en lågavlönad slavarbetare som bygger pyramiderna i Giza ensam så skulle det inte vara otänkbart även om det såklart hade varit skönare att slippa. Men kan man vända det till något positivt som att man lär sig enormt mycket och får hyfsat betalt för att vara med och bygga något stort och vackert, så varför inte?

Typ nummer fyra
Den renodlade riskkapitalisten. Går in med pengar, kompetens, marknadsföringsutrymme eller liknande värden och får i gengäld en del av bolaget. Pengarna använder man inte för att bygga en fin villa i Djursholm och köra en Ferrari utan till att vidareutveckla bolaget så att det växer ännu mer och kan säljas till förslagsvis typ2 eller typ3-köparna ovan. Det innebär också minskad risk i form av egna monetära insatser i bolaget, men i gengäld får du fler folk på tåget som ska tycka till och ha en del av kakan när den blir enormt stor och saftig.

Personligen ser jag inte pengar och finansiering som ett så stort problem för Roliga Prylar men det kan bero på att jag inte köper någon marknadsföring och växer organiskt endast så att min likviditet ändå håller sig ganska bra. Denna investeringsmodell passar nog ganska bra med modellen att man anställer en VD och på så sätt minskar sin risk samt får större hävstång till att växa sig mycket större.

Läget just nu

Jag letar lite lokaler, har snackat med lite folk, men är fortfarande helt clueless. Som tur är spelar det inte så stor roll just nu pga att omsättningen jan-mar är ganska låg för mig, men jag börjar känna pressen av att jag måste ta ett beslut och det är inte lätt. Men som de gamla kineserna sade…

Oavsett så vill jag tacka!

Nu vet ni hur läget ligger, det vore kul att höra era tankar och åsikter. Jag vill även tacka alla som läst min blogg och stöttat mig med länkar, positiva tillrop, köp i butiken och mycket annat under dessa två år. Jag vill också passa på att tacka alla nära och kära som hjälper mig hela tiden (och som jag tackar för sällan) att få det att gå runt. Mina föräldrar Eva & Peter, , min sambo Helene, min bror Niclas och hans sambo Elin, Julius, Rikard, Karsten och många många fler.

Och glöm aldrig att det är när du gör det du tycker är roligt och som du brinner för som du verkligen presterar på topp och din passion lyser igenom i det du gör. I mitt fall började Roliga Prylar med min passion för leksaker och fåniga saker. Jag försöker hålla fast vid denna strategi, men ibland kan man inte välja utan att ta väldigt svåra beslut och om ni läst hela detta inlägg vet ni varför.

We don’t stop playing because we grow old; we grow old because we stop playing

60 kommentarer hittills